Åren går. I sommar så är det 14 år sedan Jessica togs ifrån oss. 14 år. Det gör ont i mig att inse att det är så lång tid sedan vi såg. Saknade växer med åren. Det är så många saker som jag vill berätta för henne. Så många saker jag vill fråga henne. Jag vill presentera Samuel för henne. Mina barn. Hon som var så barnkär. Hon skulle älska dem. Såklart. Och Samuel. Hon skulle älska honom med. Det gör ont i mig att dem aldrig fick träffas. Ibland föreställer jag mig hur ett möte dem emellan skulle vara. Kanske knäppt. Men döden gör en lite knäpp.