Om sisådär 80 dagar (pjuh, låter som en evighet just nu...) så sitter vi nu på ett plan ner till Casa Caroline. Vi åker alltså i slutet av april.. Båda Selma och Hilda fyller år i april, så vi ska först hinna fira dem på hemmaplan + min farfar som blir 80 år och resten av min släkt, det är typ en som fyller varje dag komiskt nog. Sen, då far vi. Sex veckor stannar vi denna gången och det ska bli så härligt att få bo där lite längre. Älskar att få ha vardag där. Bo in oss mer. Njuta av ledighet tillsammans igen (ok, samuel aka arbetsnarkomanen kommer ju jobba hemifrån en del men ändå). Hoppas på att lyckas lura ner Samuel en vända innan dess, om än skeptiskt att få till det. Jag längtar ju ihjäl mig. En sån typiskt människa som alltid måste ha något att längta till. Men just nu såhär i årets kanske tråkigaste månad är det väl inte så värst konstigt att man behöver ett längt-mål.